R.I.P. Morfar!

Hej det var Onsdagen den 30 april... Jag hade haft en rolig dag i skolan och vi skulle åka hem, men det gjorde vi inte. Pappa berättade i bilen att morfar hade somnat in onsdag morgon och undrade om vi ville åka till sjukhuset, det ville vi. Vi snyftade till ibland men annars var hela resan till Hospice tyst ( På Hospice fanns min morfar, på detta slags "sjukhus"). Vi träffade mamma och hon kramade om oss. Vi väntade på våran kusin Louise för henne hade mamma fått tag på. Hon kom och vi gick in. Vi åkte hissen upp på 3:de våningen och vi mötte mormor och vår moster (Louises mamma) Jeanette där. Vi gick på toaletten och när alla gjort det skulle vi gå in. Mamma berättade att det skulle inte se helt normalt ut men ändå så ser det ut som om han vilar, typ, man fick tänka sog se det. Men när vi kom in trodde jag att jag skulle svimma. Han såg annorlunda ut ( OBS! Jag vill inte förklara hur! ). Det kändes som om jag skulle kräka för det kändes inte bra, magen knöt sig för det var liksom ljus tända lampan var släkt fönstret var öppet och det var musik på. Det kändes som en mystisk stämning, lite läskigt för den delen:'( Jag sa till mamma att jag ville gå ut och vi gick ut. Jag grät ett tag men sedan muntrade vi upp varandra. Men jag ville tvunget gå in igen ( Men jag vet inte riktigt varför ) och det gjorde jag. Jag kramade mamma när jag kom in och hon började gråta då började jag också gråta. Jag tittade en stund på morfar sedan gick jag ut igen. Mamma försökte få tag på Tobias och Dennis, till slut fick hon tag på dom och båda två kom för att ta ett farväl av morfar. Jag gick med dom in samtidigt och jag gick ut efter en stund igen. Jag hade fortfarande en dålig känsla i magen. Jag gick till Jeanette eftersom hon satt ensam. Vi pratade om olika saker eftersom vi inte träffats på väldigt många år. Hon sa också att en av sjuksköterskorna som också hette Jeanette hade berättat att när hennes morfar dog så kom en liten fågel som knackade först på ett fönster så sa hon: " Nej, nej inte där". Så flög den till nästa fönster och knackade så sa hon: " Nej, nej inte där." Sen flög den till balkongen och satte sig där och då sa hon: " Där får du lov att vara". Den kommer då och då till henne så hon tror det är hennes morfar som kommer och hälsar på. När vi pratat färdigt kom pappa och undrade om vi skulle följa med hem men det ville vi inte. Jag gick in en gång till till morfar och där var alla samlade. Vi såg på honom och lyssnade på en skiva med en av morfars älsklingslåtar. Jag läste ur en bok som var fullt med dikter men sköterskorna hade slagit upp två dikter och dom passade bra till vad som hade hänt. Tiden gick och vi skulle säga ett sista farväl av morfar. Kusinerna och Moster började, sedan var det vi och sist var det mormor. Kusinerna dröjde ett tag men kom sen och då var det vår tur. Vi kom in och sa ett sista farväl men vi pratade med honom och sa hur dagen varit m.m. Mormor kom in och vi var där med henne ( för hon behövde ju inte vara där själv..) vi sa alla ett sista farväl på olika sätt. Vi skrev i en bok som ett minne av morfar. Jag skrev någonting jättefint till honom men jag kommer inte ihåg allt... Jag minns alla glada stunder iallafall, då minns jag hur han var.
R.I.P. MORFAR!!!!!!!!!!!!!!!<3333333

Dagarna efter hade vi studiedag och det var rätt skönt efter en jobbig gårdag. Vi sov i stora rummet och såg på filmer när vi var små.. Det var jättekul! Vi sov i stora rummet till söndagen den 4/5. Vi såg då filmer varje dag. Vi firade inte Valborg förrän senare det kom jag inte ihåg när..

Nu har jag skrivit det mesta.
Ha det bra!  

Puzz och Kramizar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0